Det är inte tjejen på bilden som har skrivit inlägget
Ingen att prata med... Ingen vuxen iallafall. Jag har ju min bästis. Hon fattar. Hon hjälper.
Det är svårt för mig, men tyck inte synd om mig. Jag har aldrig träffat honom, det gör det både svårt och... Som jag tror det, lättare.
Jag kände honom aldrig, men ändå finns sorgen. Sorgen efter min morfar Erik, alkoholisten...
Alkoholisten som blev av med körkortet och kände sig skamlig. Ringde hem till sin 16åriga dotter, min mamma, och kolla om hans fru, min mormor, är hemma för att hämta honom. Hon var ute på promenad. Erik känner sig bedrövlig, går in i bilen, tar ett rep. Går långt in i skogen och ingen ser honom igen.
Han är efterlyst i tio år, ingen vet vart han är. Tills en bonde som äger skogen går ut för att märka träd. Ser ett skelett och repdelar. Ringer polisen och får reda på att det är HAN! Han hängde sig i ett träd. Jag fick inte veta det innan jag var 12½. Jag var fem år när dom hittade honom...
Fick aldrig veta varför mormor bodde med Leif, inte morfar. Fick aldrig veta varför mamma aldrig säger "Tack pappa!" eller "Hej pappa!" Jag fick bara veta att han var borta.
Nu vet jag iallafall en del om honom. Jag vet dödsdatumet, jag vet födelsedatumet, jag vet vad han hette, jag vet hur han dog, varför han dog. Men jag vill veta mer. Vet bara inte hur.
Om han var efterlyst i tio år, borde det inte finnas kvar nåt? Tidningsartiklar? Rapporter? Jag ska ta reda på mer, om det så blir det sista jag gör!
Vila i frid Erik, önskar din dotterdotter <3
Vill du också skriva ett blogginlägg? Läs mer eller skriv direkt här.
Behöver du prata med någon? Kontakta en tjejjour.
